Idag har det varit lugnt från alla håll inte hört ett knyst ifrån någon, skönt!

Jag och barnen har varit ute på gården idag och det har varit 30 grader varmt, man ska ju inte klaga men eftersom jag snart håller på att gäsa över som det är ändå blir det ju inte bättre av värmen händer, fötter och ben blir som om man skulle ha hällt i ett par liter vatten i dom och jag kan knappt gå.

Trotts de svullna benen och fötterna så tog vi en tur in till stan för att inhandla den efterlängtade poolen som ska svalka oss hela sommaren.

Ikväll har vi börjat fylla den med vatten men det kommer nog att ta hela natten, det är ju 12 kubik vatten som ska i den så det är ganska mycket.

Imorgon är det ju fredag och exet ska ju egentligen hämta barnen så lite pirrigt känns det nog helst eftersom man inte vet om han dyker upp eller inte, men vi får se vad som händer nu är det ju bara imorgon som sambon jobbar så det är ju bra då är vi ju alltid 2 vuxna hemma och det känns ju tryggare.

Har beställt tid idag också för att göra akryl naglar så man får känna sig lite fin trots att man kan känna sig som ett svullo ibland nu när nedräkningen har börjat, så på tisdag blir det lite tid till mig själv.

Ha det bra allihop tills imorgon!

Idag åkte vi till utomhusbadet som är tempererat så barnen fick bada  själv gled jag omkring och pratade med alla jag känner, måste säga att det var riktigt trevligt.

Fick några sms ifrån mitt ex idag där han undrade hur det gick med anmälningarna  och en smail gubbe och att han kommer och hämtar barnen på fredag och så skratt igen och att det var konstigt att han inte hört något.
Svarade bara att det inte går att hämta dom och att jag inte lämnar de till honom tills allt är klart och om han har fler funderingar så får han kontakta min advokat.

Vad gäller kontakt med barnen så skrev jag att det bara är att ringa när han vill och vill han träffa dom så får han komma och göra det hos oss.

Vi var på badet till kl.15.30 och sedan åkte vi hem till huset och skulle börja med lite mat tills sambon kom hem ifrån jobbet, men när vi kom hem gick lillemen ut och fångade insekter och jag lade mig en stund för att vila lite.

Sambon kom hem och min älsta flicka stekte hamburgare och vi satte oss och åt allihop, efter maten var lilleman och sambon på gården och lekte vattenkrig och efter det så åkte dom och mittflickan till sjön som ligger 500 m bort och tog sig ytterligare ett dopp idag.

Nu i kväll så har vi bara slappat och varit helt slut efter dagen som varit, imorgon är det torsdag och sambon har lovat barnen att han ska köpa en stor pool som vi ska ha på gården.

Måste väl sammanfatta dagen som riktigt bra faktiskt och längtar tills fredagen är över så att vi får vara tillsammans allihop och bara försöka ha en så skön sommar som vi kan!!!




Natti natti allihop och sov gott!

Vaknade i morse när väckarklockan ringde och min sambo skulle iväg på jobbet, han har nu nedräkning och det är endast 3 dagar kvar.
Steg upp med honom och fick en riktigt lång kram i hallen innan han åkte och när han gått låste jag dörren efter honom och myste ner mig i sängen igen.

Somnade om och vaknade av att det knackade på dörren, gud hjärtat hoppade till och började slå krampartat han ju tänka flera olika saker som skulle hända om det var mitt ex.

Jag tittade ut genom fönstret och såg en röd bil på uppfarten som jag inte kände igen, genom fönstret vid ytterdörren stod det någon men jag kunde inte se vem.

Allt kändes mycket mer spännande av att hundarna skällde som dårar, jag gick fram till dörren och frågade vem det var och fick till svar att det var min syster, puuhhh jag började varva ner direkt.

Hon kom in och sa att hon bara lånat bilen utav en vän som hon bor hos nu för att passa deras katt och att det inte var meningen att skrämmas, hon lovade att ringa nästa gång innan hon bara knackade på dörren.

Vi satte oss ner och drack en kopp kaffe tillsammans och lite vatten pratade en stund innan hon var tvungen att åka till jobbet.

Jag tänkte gå nu och väcka tjejerna, lilleman är redan vaken och ser på barnpogram med mig men vädret ute är ju helt underbart så vi hade tänkt åka och bada idag.

Vad sombli utav resten av dagen uppdaterar jag er om senare!.
Ha nu en riktigt solig och bra dag allihop!

Hej allihop!!!
Idag så vaknade jag av att solen lyste in genom fönstret, jag låg kvar en stund i sängen och myste med lilleman.
Vi låg en stund och pratade om vad vi skulle göra idag när det var så fint väder och bestämde att vi skulle fara och bada på utomhusbadet så fort vi hade fikat frukost.

När alla var mätta och belåtna packade vi iordning väskan med badsaker och styrde in mot stan, väl framme så han vi knappt lämna ifrån oss väskan och filtarna förrän barnen var i vattnet.
Jag vek ut solstolen och tänkte få mysa i solen ett tag men det blåste så fruktansvärt kallt ifrån sjön bredvid att jag blev blå om läpparna, tog filtarna runt mig men satt ändå och hacka tänder.

Jag stod ut i nästan 3 timmar trots kylan och han prata med hon på sociala som undrade hur helgen hade gått och om vi hade kunnat slappna av något trots det som hänt.

En vän till mig ifrån skoltiden ringde lite senare och sa att hon hört via en annan bekant att exet suttit och snackat en massa skit om hur sjuk i huvudet jag var och tjejerna hade blivit precis som jag eftersom jag hjärntvättat dom.

Ja vad säger man, inte har han ju gjort något fel inte som vanligt utan allt liggert på mig men han kommer nog tillslut att få svårt att förklara sig för nog kommer dom han pratar med att fråga om fortsättningen och om barnen inte vill vara hos honom så undrar de väl varför.

Jag fick även några ord med min advokat idag som sa att hon inte trodde det skulle ta allt för lång tid tills vi skulle få komma till tingsrätten, det låter skönt att få på papper att dom inte behöver dit då kommer vi att känna oss mycke tryggare.

Exet skickade ett sms till mig igår och ville att lilleman skulle ringa honom så jag ringde upp exet åt honom och sa att pappa ville säga godnatt.

Dom pratade en stund men det var bara information han ville ha om vad vi hade gjort i helgen och var vi sovit, om han skulle på dagis i veckan mm lilleman sa att han inte skulle dit och att han hade sommarlov nu.
När exet började fråga mera blev det jobbigt för honom och han sa att han inte ville prata mera, dom sa godnatt och sedan lade dom på.

Tror det kan vara bra att han får prata med pappa i telefonen eftersom han ändå är så liten och på så sätt inte bli så inblandad i det andra  och behöva vara orolig, det kan nog bli så annars att han börjar fråga en massa.
Trots att exet inte är frisk så är det ju ändå barnens pappa och jag vill ju ändå att dom ska ha kontakt på något sätt och kanske träffa han ibland men när någon är med så han inte kan göra dom illa.

Tjejerna är ju ändå så stora att dom själva kan bestämma om dom vill ha kontakt eller inte men lilleman är dock bara 5 år och måste få ta det beslutet när han blir lite äldre och vill han ringa så får han det och vill han inte tänker jag inte tvinga honom.

Men jag måste ändå säga att det kan kännas jobbigt för mig helst efter att han berättat att pappa brukar slå honom över kinden när han inte lyssnar och när han börjar grina blir han ännu argare, lilleman sa till mig att pappa har sagt att vuxna får slå barn om dom inte gör som man säger och det får alla föräldrar göra om dom vill.

Ja det är tragiskt men tyvärr tror jag det kan vara flera barn än man tror som dagligen blir utsatt för sånt här!!!


Vad morgondagen har att erbjuda ser vi imorgon, vi tar en dag i taget!

Kram på er allihopa!

Idag vaknade vi och solen lyste, äntligen efter alla dagar av regn tänkte jag nu verkar det som om det bara blir bättre och bättre med allt.
Vi steg upp och tog en fika jag och lilleman, stortjejen sov och fröken mitt emellan hade sovit över hos mormor så vi skulle bara fika och sedan åka och hämta henne.

När vi plockat upp hon hos mormor så åkte vi in till stan för att hitta på något roligt att göra men innan det skulle vi åka förbi min sambos jobb bara för att ge honom en kram och säga att jag älskar han.
Just innan hans jobb ringde telefonen och det var vår kontaktperson på soc som sa att hon hade pratat med mitt ex och förklarat för honom hur det låg till och att det bästa för barnen var att inte åka till honom nu.
Han hade blivit helt galen och skrek att det brydde han sig inte om utan hon kunde hälsa mig att han skulle komma och hämta barnen ikväll oavsett vad som var bra och inte.

Jag blev helt förstörd och riktigt rädd eftersom jag inte vet vad han kan ta sig till när han tappar kontrollen på sitt humör och det hade nu också hon på soc förstått, jag menade på att jag kände att jag inte kunde skydda barnen så som jag ville och vad skulle jag ta mig till om jag var ensam när han kom.

Hon la på luren för att ringa upp när hon pratat med sin chef om hur dom skulle kunna hjälpa mig och under tiden så ringde jag min advokat och sa att nu måste vi göra något för detta går inte.
Hon sa att det går inte att göra annat än att jaga på tingsrätten för att snabbt ordna en muntlig förberedelse så dom kan ta ett interimistiskt beslut snarast möjligt och att jag då får vårdnaden tills den riktiga rättegången är.

Hon ville även att jag skulle komma förbi och hämta polis anmälningarna som var gjorda mot mitt ex så att jag skulle kunna visa dom  för att om exet kom ville hon att jag inte skulle öppna dörren utan ringa polisen direkt, och visa upp det för papperna så polisen visste vad det handlade om.

Soc ringde upp mig och sa att hon pratat med sina chefer och dom ville att jag skulle ta barnen med mig till en jour lägenhet som dom hade så att han inte skulle kunna hitta oss eftersom vi kände oss hotade.

Jag och min sambo pratade om saken och sa att åker vi dit kommer vi ju att få fly undan honom hela sommaren och vad är det för liv vi kanske måste ta tag i det på en gång istället.

Vi pratade med barnen och sa att om han skulle komma så skulle dom ta med sig lilleman upp på övervåningen så han skulle slippa höra och se vad som hände och behöva bli orolig.

Vi låste dörren och  har varit på helspänning hela kvällen men ändå försökt att inte visa det för barnen, vi gjorde playdoo lera och degade lite spelade spel och hade faktiskt en rätt så bra kväll iallafall.
Min syster kom förbi och lagade mat och tog med sig mellan tjejen hem till henne en stund så hon skulle få tänka på något annat en stund, sedan körde hon hem henne och vi åt lite jordgubbar och glass.

Exet har ännu inte dykt upp än tack och lov men inte kommer jag att sova någon djup sömn inatt och visst känner man sig väldigt liten såna här gånger men på samma gång stark som en oxe när det gäller barnen.

Hoppas att det ska bli ett slut någon gång på detta elände men jag kommer att fortsätta kämpa för mina barn och hoppas att dom en dag ska få känna sig trygga och säkra, det är mitt mål.

Vad som händer imorgon vet jag inte men inte kommer vi att kunna slappna av iallafall jag och min underbara sambo väntar vårat gemensamma barn tillsammans och längtar verkligen tills det kommer och skulle ge vad som helst för att bara kunna slappna av och njuta varje sekund av det tillsammans med barnen men vi hinner nästan aldrig det men hoppas vi kan få ta igen det senare.

I all denna soppa så finns det ett stackars liv till som bara är ett par månader gammal, det är exet och hans nya tjejs barn och inte kan man bara släppa de tankarna om vad som ska hända en dag när han blir lite större och dessutom har en mamma som inte verkar byr sig utan tycker det är okej som exet beter sig mot barnen för jag kan ju inte tro att en människa kan vara så ond att hon tycker det är okej att han behandlar mina barn så här och sedan säger ifrån när det gäller hennes eget.
Om så är fallet så är dom ju skapta för varandra man får bara hoppas att detta tar slut snart och att dom lämnar oss ifred så kan vi gå vidare i våra liv.

Hur morgondagen blir får ni veta imorgon, men en sak kan jag säga att så stolt som jag är över min familj och så fina barn jag har, hur vi alla blir ett i sådana här lägen är rent rörande bara tanken på det.
Vi skulle alla göra precis allt för varann, och min underbara man som står där som en klippa och skulle göra allt för jag och barnen och verkligen får oss att känna trygghet ändå trots läget ska han ha en eloge för gud vilken tur jag har haft som träffat denna man.

Ha det bra alla och ta hand om och va rädda om varann!!!

Efter att ha landat och börjat ta tag i mitt nya liv  och försöka blomma ut igen och bli mig själv insåg jag att detta helvete med denna människa inte kommer att ta slut än på ett tag.

Flickorna ville inte vara hos pappa och lillprinsen som var 3 år då hade inget annat val än att vara där eftersom sociala inte kunde ingripa för dom tyckte att vi först skulle försöka lösa allt genom familjerätten och eftersom vi båda var vårdnadstagare om barnen så hade jag inte rätt att neka honom umgänge.

Varje gång han skulle hämta Lillprinsen så fick han slita honom ifrån mig när han krampaktigt höll mig om halsen och skrek MAMMA jag vill va med dig mamma snälla.............. gud, det slutade med att jag grät och tjejerna grät och den lille stackaren som inte kunde göra något.
Flickorna beslutade sig för att vara hon pappa för att ta hand om lillebror när pappa blev för onykter och inte kunde själv, drickandet blev ju inte mindre nu heller när han insåg att han supit bort sin familj som han sa då måste man ju supa lite till så kanske den kommer tillbaka.

Jag hade ju efter allt helvete jag haft turen att i augusti över en lunch med jobbet träffa på den mest fantastiska människa i hela världen som visade sig vara mitt livs kärlek och denna gång var det sant.
Tror ju någonstans att han där uppe skickade mig det bästa han någonsin haft som kompensation för hur fel det blev första gången.
Denna man älskar mig så fruktansvärt mycke och jag honom vi har haft ett rent helvete med exet när det gäller barnen och när han träffade en ny tjej tänkte vi att det skulle bli ordning på allt med det visade sig att hon var av samma skrot.

Att min nya sambo orkat med allt som varit, stöttat mig i allt och tröstat mig när det har behövts kan jag ald´rig tacka honom nog för och det finns inga ord i världen som kan få honom att förstå hur värdefull och underbar han är och inte bara för mig utan även mina barn.

Som alla barn så har dom testat hans gränser till fullo men han har aldrig en endaste gång varit på väg att ge upp utan bara bitit ihop och nu har han verkligen visat dom att han ska ingenstans och hur illa dom än beter sig mot honom så kommer han aldrig att vara elak, ond eller svika dom som deras far gjort.
Han har följt med på deras avslutningar, ridningar, dagis utflykter och mycke mycke mer och varje dag så leker han med lillprinsen, hjälper nån av tjejerna med läxa eller skutsar dom till kompisar och allt är så självklart för honom och jag har aldrig hört något om att det är dina barn det får du göra eller så utan mina barn och mina bekymmer är hans också.

Nu har vi kommit till det att mitt ex också gett sig på min dotter som idag är 12 år kallar henne ung jävel och säger att hon är sjuk i huvet och har dessutom gjort henne illa flera ggr och grannar klagar och ringer sociala.
Förra veckan åkte vi till polisen för hon ville göra en anmälan mot sin far som om och om igen gör henne illa på olika sätt och då kom det fram så mycket som hänt under tiden dom varit hon sin far att jag tillsammans med sociala tog beslutet att inte lämna ifrån mig barnen till honom förrän vi utrett vad som hänt.

Den älsta flickan som idag är 15 och snart fyller 16 år har inte haft kontakt med sin pappa på snart ett år bara något enstaka sms och då slutar det alltid med en massa tårar, hon har också en anmälan mot sin far för att ha slagit henne, kastat saker, kallat henne en massa hemska ord och bett henne dra åt helvete.

Min advokat har nu skickat in till tingsrätten anmälningarna och sånt som finns för att få en tid till muntlig förberedelse så vi kan få ett beslut på att dom ska bo här tills utredning är gjord.
Vi har också ett papper där jag och min sambo fått skriva under på att dom veckor som lillprinsen skulle ha varit hos pappa ifall ny inte allt detta framkommit så skulle vi måsta hämta honom på fritids eller skola och ha honom här till på kvällen vid 6 tiden för att sedab köra honom hem till dom där han då skulle byta om till pyjamas, borsta tänderna och lägga sig och sova i princip.
Ser då inte själv varför han inte skulle kunna få bo hemma med oss på veckorna som hans systrar gör och som han själv vill, men då är det ju det att han måste betala underhåll om han sover här men inte om han sover hos dom.

Då kan man ju fråga sig vad är bäst för den lille?

Som mamma kan jag bara inte acceptera att han ska vara där varannan vecka när han jämt är ledsen när han ska till pappa och hans nya tjej och bönar och ber om att få stanna hemma, frågar varför tjejerna får vara hemma men inte han och om han inte bråkar får jag vara med dig då mamma, snälla!
Kan ju säga till alla att det är som att hugga en kniv i mitt hjärta varje gång.......

Eftersom han inte själv kan föra sin talan måste jag ju göra det åt honom jag kan ju inte säga om några år att jag bara gjorde som pappa sa utann jag vill ju kunna säga att jag gjorde allt i min makt för att han också skulle få vara hos mig och sina systrar.

Förra veckanskulle barnen till pappa på fredagen men i samråd med sociala både under torsdagen och fredagen så beslutade vi att barnen inte skulle dit så jag skickade ett sms till exet eftersom han inte svarar där det stod att vi tagit det beslutet och att det var bäst för barnen och hade han några frågor skulle han ringa till våran kontakt på sociala.

Efter detta sms packade vi ihop för att åka över helgen till min sambos föräldrar och jag sa bara till den lille att jag pratat med pappa och frågat om han skulle få vara hos oss och att pappa sagt att det var okej, då blev han glad och sa va snäll pappa är som låter mig va med dig mamma som tjejerna.

Idag har det nu gått 4 dagar sedan dom egentligen skulle till pappa och jag har inte hört ett ord därifrån utan vi har haft det lungt och skönt och lillprinsen har inte frågat efter pappa en gång.

Jag har frågat honom varje dag om han vill ringa och säga god natt med det har han inte velat utan sa då att då kommer pappa bara att säga att jag måste till honom, men ikväll fick jag honom att ringa till pappa och sa att om han vill du ska dit så säg bara vad du vill då lyssnar ju pappa på dig för han vill ju att du ska må bra.
Lilleman ringde och fick prata med pappa och allt gick bra, sedan sa han bara att nu kan jag inte prata mer eftersom han var inne i sitt spiderman spel och dom sa god natt och lade på.

Hoppas nu bara för barnens skull att detta är lugnt nu tills vi ska till rätten men kan ändå inte släppa magkänslan av att det är lugnet före stormen.

Vi får väl se vad som händer en jag kommer att uppdatera varje dag vad vi gör och vad som händer med allt detta så det ni kan göra alla är att hålla tummarna för mina barn och att dom ska få upprättelse för vad dom varit med om och få ett lungt och skönt liv!!!

Kram på er alla och ni som sitter i samma sits mamma eller pappa kämpa på och tänk att ni är inte ensamma och när det gäller barnen tar aldrig kraften och orken slut även om det kan kännas så ibland!!!!
 

Så här började allt i en kort verson!
Endast 15 år gammal trodde jag att jag hittat mitt livs kärlek, livet lekte och jag trodde jag var vuxen och övertygad om att denna kille skulle jag leva resten av mitt liv med.
Jag tog mitt pick och pack, skaffade ett jobb och flyttade hemifrån tillsammans med min kille.
Efter drygt ett år blev jag gravid och vi bestämde oss för att behålla barnet, efter 9 mån kom då min lilla prinsessa till världen och jag hade aldrig varit mera lycklig i mitt liv än jag var då.
Det var ungefär i mitten utav graviditeten som min kille började dricka, varje helg fredag och lördag och oftare och oftare blev det en grogg och några öl på veckan också.
Jag skämdes över att berätta för dom i min familj och våra vänner trots att dom förstod allihop att det var ett stort problem som ställde till mycke bekymmer, det var inte heller alltid så lätt att hålla gråten borta när dom frågade hur det var och man fick bita ihop och säga att det inte var några problem utan att jag var sååå lycklig.
Det blev allt mer ofta som det hölls efterfester hemma hos oss och dom small av eftersom i alla möjliga hörn, det blev vardag att torka upp utspilda groggar lite här och där och hur det såg ut på toan vill jag inte ens beskriva men allt detta gjorde jag för att det skulle vara fint och inte synas ifall någon skulle komma förbi på morgonen.
Om det skulle vara så att jag inte gjorde det och blev arg och sa att dom kunde göra det själv så blev han inte glad utan sa att om jag inte gjorde det och höll käften så visste jag vad som skulle hända och då fick jag skylla mig skälv.
Varje gång jag nämde att jag skulle flytta så skulle han minsann skärpa sig och sluta dricka så mycket och börja ta ansvar för sin familj.
Efter 2 år så blev jag gravid igen och ville inte göra abort men kände också att det skulle behövas ändringar om jag skulle orka med 2 barn och ett fyllo.
Jag fick min andra flicka i slutet av november och det blev så att jag och barnen hade ett liv och min sambo hade sitt han var helt utanför familjen och brydde sig inte för fem öre om varken mig eller barnen.
Åren rullade på och alkoholen blev bara värre och värre emellan åt så tog han en kur antabus men avslutade den rätt fort och gick tillbaka i samma mönster.
En dag bestämde jag mig för att det var nog, jag hade fått en smäll för mycket och orkade inte med att bli kallad idiot, fitta och höra att jag kunde dra åt helvete var och varannan dag.
Han fick flytta ut och hem till sin mamma som alltid tog honom i försvar oavsett vad han gjort så var det ju mitt fel och jag fick skylla mig själv, och hur dumt det än låter så trodde jag att det var så.
Min sambo bönade och bad varje dag om att få flytta hem och att det skulle bli bra mellan oss men jag trodde honom inte men då började han ta upp det som jag brydde mig mest om och sa att tänk på barnen ska dom måsta växa upp med skilda föräldrar som du gjorde du vet ju hur jobbigt du tyckte att det var!
Mitt samvete mot barnen blev värre och jag tänkte att för dom måste det ju vara bäst att få växa upp med mamma och pappa tillsammans och inte behöva åka emellan som jag gjort.
Min sambo sa att han ätit antabus nu i ett par månader och att han helt skulle sluta med alkohol bara jag tog honom tillbaka och vi blev en familj igen.
Vi gick till familjerådgivning ett par gånger och pratade och dom tyckte också att det skulle kunna funka och att vi fortsatte gå hos dom så skulle allt bli bra.
Jag kände att nu kommer det att funka barnen får ha både mamma och pappa och han kommer inte att dricka och vara elak  och då kan jag må bra också om jag slipper gå och vara rädd hela tiden, allt var lungt ett bra tag han åt antidepressiva tabletter och antabus och höll sig i skinnet och månaderna gick.
Efter ett tag köpte vi ett hus på landet med stall  och jag väntade vårat 3:e barn och allt kändes som att det skulle kunna bli hur bra som helst men tillslut kom dagen D när allt rasade samman på bara ett par sekunder kändes det som.
Jag förstod inget han började bli arg för ingenting och då menar jag ARG hysteriska utbrott kastade tallrikar i bordet och mot mig, det kunde hända för att jag inte hörde vad han sa direkt eller för att jag inte hade skottat boxarna som han tyckte att jag skulle ha gjort, att jag inte burit in ved mm.
En dag var jag och tjejerna ute i stallet och skulle städa och göra fint och eftersom jag var höggravid och hade foglossningar så skulle vi hjälpas åt och det var den dagen som allt föll på plats, i skåpar och gömt bakom en massa saker hittade vi tomma och fulla spritflaskor och då förstod vi att nu var det dax igen.
Jag konfroterade honom om spriten vi hittat men det fick jag ångra djupt och han sa att han aldrig ville att jag skulle ta upp det igen så jag gjorde som jag gjort förut bara kröp in i mitt skal livrädd av vad som skulle hända.
Och när jag nämde att jag inte tänkte ha det som förrut så var han ju snabb med att säga att vem vill ha en ensamstående mamma med 2 barn som dessutom var gravid igen med ett 3:e barn och den meningen följdes av ett skratt och sedan en kommentrar - Ja stackars dig vad ska du nu ta dig till när ingen vill veta av dig sätt dig å grina nu och självömka dig sedan kan du väl ringa mamma och beklaga dig hur dum jag är mot dig hahaha, du är ett skämt inse det du duger inget till.
Efter att höra detta varje dag så tror man tillslut på vad man hör hur dumt det än låter, men så är det sorgligt men sant.
Tillslut blev det november och jag åkte in akut på lassarettet med havandeskapsförgiftning och födde min son med akut kejsarsnitt både jag och den lille fick stanna kvar lite mer än en vecka.
När jag fick åka hem så mådde jag inte så bra efter allt jag upplevt och skulle ligga och ta det lungt, min sambo fick vara hemma också med betalning från försäkringskassan i nästan 2 mån för att hjälpa mig med hemmet och barnen.
Jag kunde inte fått sämre start, att ha honom hemma gjorde att jag bara fick mer att göra eftersom han inte kom ihåg att han skulle finnas till hands för oss utan han såg det som en extra semester och festade varje dag.
Han blev då också mera agressiv utav alkoholen och kunde bli tokig om den lille grät på natten och han inte kunde sova, ibland var det nästan så att man försökte få honom att ta en extra stark grogg innan han skulle smälla av så att han inte skulle vakna utan sova till fram på morgonen.
Många smällar fick man ta och den älsta tjejen som började bli medveten om vad som hände hjälpte mig med dom mindre och gick iväg med dom när pappa fick sina utbrott så dom inte skulle behöva vara med om vad som hände.
Hon och jag letade på kvällarna spritflaskor ute i ladugården, där hittade vi flaskor gömda bland höbalar, bakom fodersäckar, i bilen under reservhjulet, ibland gick han ner och skulole göra upp eld i pannan och kom upp ett tag senare och var full så vi letade där och kunde hitta bland veden ja precis överallt.
Tillslut började jag förstå att detta var ohållbart för mig och barnen men jag satt där ändå med hus och hästar, hundar och allt och visste inte vilken ände jag skulle börja i men huset var då viktigast att göra sig av med och det var fortast möjligt.
Jag sa bara till min sambo att det var så jobbigt att pendla och att barnen ville in till stan och att det inte gick längre att bo ute på landet, att jag ville vi skulle bo inne i stan det skulle göra allt så mycke bättre.
Han gick med på att sälja huset och innan han sagt meningen klart hade jag kontaktat mäklaren som var på väg ut för att göra en värdering och fota.
Huset blev sålt direkt och vi fick tag på en lägenhet inne i stan på 5 rum och kök jag bytte jobb och trivdes jättebra där och fick upp ögonen mer och mer för att jag inte var så värdelös som jag fått höra hela tiden.
På jobbet blev jag en av dom bästa säljarna och gav precis allt jag hade för att bevisa för mig själv att jag duger som jag är och dom i min närhet tycker om mig och ser upp till mig.
Men hemma var allt som förut men barnen och jobbet fick mig att vakna upp och se att det fanns en annan värld där ute och jag förtjänade den också.
En dag fick jag en resa via jobbet för mina bra resultat och jag bestämde att jag skulle åka och att jag verkligen skulle det oavsett vad han skulle säga där hemma.
Galen blev han men jag sa att om du ska få mig att stanna hemma måste du först slå ihjäl mig och jag kommer att ordna någon som tar hand om barnen.
Han förstod tillslut att jag tänkte åka och sa då att barnen skulle jag inte lämna bort utan dom skulle han ta hand om det var inga problem han skulle självklart fixa det.
Jag åkte och var borta i 10 dagar, den sista dagen fick jag ett samtal av min sambo som var galen och skrek i telefonen att min mamma var sjuk i huvet och att min älsta flicka var galen.
Pratade sedan med min mamma och min dotter och det visade sig att han i fyllan kvällen innan hade börjat bråka med barnen och när min älsta flicka skulle ringa efter hjälp för att få sina små syskon därifrån så brast det för honom och han flög på henne när han förstod att hon ringt till mormor, och när hon väl kom dit var det total kaos barnen sprang runt och grinade och skrek medans deras pappa var mer galen än någonsin och när min mor skulle ta barnen därifrån flög han på henne också och tryckte upp henne mot väggen.
När jag hörde dom berätta detta tog jag ett beslut där på stranden i Thailand att när jag kom hem skulle detta helvete som jag haft i 17 år få ett slut, att han misshandlat mig i alla år både psykiskt och fysiskt kunde jag ta men nu hade han gått för långt när han gett sig på barnen inte bara psykiskt utan fysiskt också och nu var det mitt ansvar som mamma att skydda mina barn ifrån denna människa som kallar sig pappa.

Jag kom hem och lämnade mina barn direkt hos min syster och åkte sedan hem till min sambo som satt och tyckte synd om sig själv för att han tyckte hans barn och min mor ljög på honom.
Men för första gången i mitt liv så kände jag mig så otroligt stark att jag inte tänkte ge vika oavsett vad han skulle försöka få mig att tro.
Jag sa bara att jag skulle ta barnen och åka bort över midsommarhelgen och när jag kommer tillbaka efter helgen så skulle han vara borta.
Han bönade och bad att få stanna och att jag inte skulle ta hans familj ifrån honom bara för att jag trodde mer på mina barn och min mor, men efter att mitt barn sagt till mig att mamma om inte du lämnar pappa då lämnar jag dig så fanns det inget annat att göra eftersom jag vet vad han gjort mot mig och att samma sak kommer hända dom om jag inte är stark nu.