Vilken fantastisk dag solen kan verkligen göra underverk det är då ett som är säkert.

Varmt och skönt har det varit hela dagen och jag måste säga att se barnen med deras brunbrända kinder och hur bra dom mår av att få lite sol är härligt.

Idag när posten kom så hade jag fått ett brev ifrån Tingsrätten och hjärtat började gå på högvarv direkt, med spänning öppnade jag och drog fram det som fanns i.

Min advokat hade skickat ett  brev till tingsrätten med polisanmälningarna på mitt ex som tjejerna gjort mot sin pappa och också skrivit att situationen är ohållbar som den är idag och att det inte finns en möjlighet att vi ska ha delad vårdnad och boende tills det blir rättegång eftersom det kommer att ta tid och i bästa fall blir i november decembar.

Så innan det ville vi få en muntlig förberedelse så att dom kan ta ett tillfälligt beslut om hur det ska se ut tills dess att den riktiga rättegången blir av, men min advokat trodde att det kunde ta tid att få komma på den muntliga förberedelsen också men dom tyckte nog att det var ganska bråskande för vi skulle få komma redan den 21 juli.

Med detta besked så kändes det ändå som om jag kommit en bit på vägen iallafall och då behöver jag bara vara orolig att han ska hämta barnen i en dryg månad, för blir det så att domen säger att dom ska vara här så känns det ändå som att jag kan slappna av lite granna.

Som läget är nu kan man aldrig slappna av och det börjar verkligen tära på en, svårt att sova på nätterna, huvudvärk och en fruktansvärd smärta i kroppen.
På allt detta så börjar det att dra ihop sig för att föda barn och det känner man verkligen av, skulle behöva ta det lugnt och slappna av inför det som komma skall men det känns som en omöjlighet just nu.

Kroppen börjar ta stryk, jag brukar inte klaga utan bara bita ihop och frågar mina nära och kära hur det är så säger jag nog alltid att det är bra men nu när någon frågar så kan jag bara inte hålla tårarna inne.

Det värsta jag vet är att låta någon se att jag är ledsen och är van att alltid åka iväg med bilen eller ta en dusch och gråta tyst för mig själv och så är jag nog lite fortfarande men ibland kan jag bara gråta ut och det tar som aldrig slut, att få göra det i famnen på min underbara sambo är en fantastisk känsla.
Först kan jag känna mig liten, svag och värdelös men sedan kan jag inte låta bli att kämpa emot och känna all den kärlek som jag får genom denna kram och då vänder allt och jag känner mig stark och totalt okrossbar och det känns som jag är den starkaste i världen.

Tänk ändå att med en person så kan man känna sig så liten och klen och med en annan som den starkaste i världen fast det är samma situation..........

Barnen har då varit jättesnälla idag hjälpt till med lilleman och plockat undan och lagat mat allt för att underlätta lite för mig och jag är verkligen stolt över mina barn och hela min familj just för det sätt vi håller ihop i svåra situationer.

Vi är ju precis som andra annars det bråkas mellan tjejerna om kläder och smink och annat och visst håller hustaket på att lätta ibland men det hör väl till, huvudsaken är ju att man håller ihop när det väl behövs och det kan jag lova att vi gör!

Livet är en lång väg med mängder av tecken.
Så när du åker runt så ska du inte komplisera allt.
Fly från hat, misslyckanden och avundsjuka.
Begrav inte dina tankar, gör din vision till din verklighet.
VAKNA UPP OCH LEV!