Idag vaknade vi och solen lyste, äntligen efter alla dagar av regn tänkte jag nu verkar det som om det bara blir bättre och bättre med allt.
Vi steg upp och tog en fika jag och lilleman, stortjejen sov och fröken mitt emellan hade sovit över hos mormor så vi skulle bara fika och sedan åka och hämta henne.

När vi plockat upp hon hos mormor så åkte vi in till stan för att hitta på något roligt att göra men innan det skulle vi åka förbi min sambos jobb bara för att ge honom en kram och säga att jag älskar han.
Just innan hans jobb ringde telefonen och det var vår kontaktperson på soc som sa att hon hade pratat med mitt ex och förklarat för honom hur det låg till och att det bästa för barnen var att inte åka till honom nu.
Han hade blivit helt galen och skrek att det brydde han sig inte om utan hon kunde hälsa mig att han skulle komma och hämta barnen ikväll oavsett vad som var bra och inte.

Jag blev helt förstörd och riktigt rädd eftersom jag inte vet vad han kan ta sig till när han tappar kontrollen på sitt humör och det hade nu också hon på soc förstått, jag menade på att jag kände att jag inte kunde skydda barnen så som jag ville och vad skulle jag ta mig till om jag var ensam när han kom.

Hon la på luren för att ringa upp när hon pratat med sin chef om hur dom skulle kunna hjälpa mig och under tiden så ringde jag min advokat och sa att nu måste vi göra något för detta går inte.
Hon sa att det går inte att göra annat än att jaga på tingsrätten för att snabbt ordna en muntlig förberedelse så dom kan ta ett interimistiskt beslut snarast möjligt och att jag då får vårdnaden tills den riktiga rättegången är.

Hon ville även att jag skulle komma förbi och hämta polis anmälningarna som var gjorda mot mitt ex så att jag skulle kunna visa dom  för att om exet kom ville hon att jag inte skulle öppna dörren utan ringa polisen direkt, och visa upp det för papperna så polisen visste vad det handlade om.

Soc ringde upp mig och sa att hon pratat med sina chefer och dom ville att jag skulle ta barnen med mig till en jour lägenhet som dom hade så att han inte skulle kunna hitta oss eftersom vi kände oss hotade.

Jag och min sambo pratade om saken och sa att åker vi dit kommer vi ju att få fly undan honom hela sommaren och vad är det för liv vi kanske måste ta tag i det på en gång istället.

Vi pratade med barnen och sa att om han skulle komma så skulle dom ta med sig lilleman upp på övervåningen så han skulle slippa höra och se vad som hände och behöva bli orolig.

Vi låste dörren och  har varit på helspänning hela kvällen men ändå försökt att inte visa det för barnen, vi gjorde playdoo lera och degade lite spelade spel och hade faktiskt en rätt så bra kväll iallafall.
Min syster kom förbi och lagade mat och tog med sig mellan tjejen hem till henne en stund så hon skulle få tänka på något annat en stund, sedan körde hon hem henne och vi åt lite jordgubbar och glass.

Exet har ännu inte dykt upp än tack och lov men inte kommer jag att sova någon djup sömn inatt och visst känner man sig väldigt liten såna här gånger men på samma gång stark som en oxe när det gäller barnen.

Hoppas att det ska bli ett slut någon gång på detta elände men jag kommer att fortsätta kämpa för mina barn och hoppas att dom en dag ska få känna sig trygga och säkra, det är mitt mål.

Vad som händer imorgon vet jag inte men inte kommer vi att kunna slappna av iallafall jag och min underbara sambo väntar vårat gemensamma barn tillsammans och längtar verkligen tills det kommer och skulle ge vad som helst för att bara kunna slappna av och njuta varje sekund av det tillsammans med barnen men vi hinner nästan aldrig det men hoppas vi kan få ta igen det senare.

I all denna soppa så finns det ett stackars liv till som bara är ett par månader gammal, det är exet och hans nya tjejs barn och inte kan man bara släppa de tankarna om vad som ska hända en dag när han blir lite större och dessutom har en mamma som inte verkar byr sig utan tycker det är okej som exet beter sig mot barnen för jag kan ju inte tro att en människa kan vara så ond att hon tycker det är okej att han behandlar mina barn så här och sedan säger ifrån när det gäller hennes eget.
Om så är fallet så är dom ju skapta för varandra man får bara hoppas att detta tar slut snart och att dom lämnar oss ifred så kan vi gå vidare i våra liv.

Hur morgondagen blir får ni veta imorgon, men en sak kan jag säga att så stolt som jag är över min familj och så fina barn jag har, hur vi alla blir ett i sådana här lägen är rent rörande bara tanken på det.
Vi skulle alla göra precis allt för varann, och min underbara man som står där som en klippa och skulle göra allt för jag och barnen och verkligen får oss att känna trygghet ändå trots läget ska han ha en eloge för gud vilken tur jag har haft som träffat denna man.

Ha det bra alla och ta hand om och va rädda om varann!!!