Efter att ha landat och börjat ta tag i mitt nya liv  och försöka blomma ut igen och bli mig själv insåg jag att detta helvete med denna människa inte kommer att ta slut än på ett tag.

Flickorna ville inte vara hos pappa och lillprinsen som var 3 år då hade inget annat val än att vara där eftersom sociala inte kunde ingripa för dom tyckte att vi först skulle försöka lösa allt genom familjerätten och eftersom vi båda var vårdnadstagare om barnen så hade jag inte rätt att neka honom umgänge.

Varje gång han skulle hämta Lillprinsen så fick han slita honom ifrån mig när han krampaktigt höll mig om halsen och skrek MAMMA jag vill va med dig mamma snälla.............. gud, det slutade med att jag grät och tjejerna grät och den lille stackaren som inte kunde göra något.
Flickorna beslutade sig för att vara hon pappa för att ta hand om lillebror när pappa blev för onykter och inte kunde själv, drickandet blev ju inte mindre nu heller när han insåg att han supit bort sin familj som han sa då måste man ju supa lite till så kanske den kommer tillbaka.

Jag hade ju efter allt helvete jag haft turen att i augusti över en lunch med jobbet träffa på den mest fantastiska människa i hela världen som visade sig vara mitt livs kärlek och denna gång var det sant.
Tror ju någonstans att han där uppe skickade mig det bästa han någonsin haft som kompensation för hur fel det blev första gången.
Denna man älskar mig så fruktansvärt mycke och jag honom vi har haft ett rent helvete med exet när det gäller barnen och när han träffade en ny tjej tänkte vi att det skulle bli ordning på allt med det visade sig att hon var av samma skrot.

Att min nya sambo orkat med allt som varit, stöttat mig i allt och tröstat mig när det har behövts kan jag ald´rig tacka honom nog för och det finns inga ord i världen som kan få honom att förstå hur värdefull och underbar han är och inte bara för mig utan även mina barn.

Som alla barn så har dom testat hans gränser till fullo men han har aldrig en endaste gång varit på väg att ge upp utan bara bitit ihop och nu har han verkligen visat dom att han ska ingenstans och hur illa dom än beter sig mot honom så kommer han aldrig att vara elak, ond eller svika dom som deras far gjort.
Han har följt med på deras avslutningar, ridningar, dagis utflykter och mycke mycke mer och varje dag så leker han med lillprinsen, hjälper nån av tjejerna med läxa eller skutsar dom till kompisar och allt är så självklart för honom och jag har aldrig hört något om att det är dina barn det får du göra eller så utan mina barn och mina bekymmer är hans också.

Nu har vi kommit till det att mitt ex också gett sig på min dotter som idag är 12 år kallar henne ung jävel och säger att hon är sjuk i huvet och har dessutom gjort henne illa flera ggr och grannar klagar och ringer sociala.
Förra veckan åkte vi till polisen för hon ville göra en anmälan mot sin far som om och om igen gör henne illa på olika sätt och då kom det fram så mycket som hänt under tiden dom varit hon sin far att jag tillsammans med sociala tog beslutet att inte lämna ifrån mig barnen till honom förrän vi utrett vad som hänt.

Den älsta flickan som idag är 15 och snart fyller 16 år har inte haft kontakt med sin pappa på snart ett år bara något enstaka sms och då slutar det alltid med en massa tårar, hon har också en anmälan mot sin far för att ha slagit henne, kastat saker, kallat henne en massa hemska ord och bett henne dra åt helvete.

Min advokat har nu skickat in till tingsrätten anmälningarna och sånt som finns för att få en tid till muntlig förberedelse så vi kan få ett beslut på att dom ska bo här tills utredning är gjord.
Vi har också ett papper där jag och min sambo fått skriva under på att dom veckor som lillprinsen skulle ha varit hos pappa ifall ny inte allt detta framkommit så skulle vi måsta hämta honom på fritids eller skola och ha honom här till på kvällen vid 6 tiden för att sedab köra honom hem till dom där han då skulle byta om till pyjamas, borsta tänderna och lägga sig och sova i princip.
Ser då inte själv varför han inte skulle kunna få bo hemma med oss på veckorna som hans systrar gör och som han själv vill, men då är det ju det att han måste betala underhåll om han sover här men inte om han sover hos dom.

Då kan man ju fråga sig vad är bäst för den lille?

Som mamma kan jag bara inte acceptera att han ska vara där varannan vecka när han jämt är ledsen när han ska till pappa och hans nya tjej och bönar och ber om att få stanna hemma, frågar varför tjejerna får vara hemma men inte han och om han inte bråkar får jag vara med dig då mamma, snälla!
Kan ju säga till alla att det är som att hugga en kniv i mitt hjärta varje gång.......

Eftersom han inte själv kan föra sin talan måste jag ju göra det åt honom jag kan ju inte säga om några år att jag bara gjorde som pappa sa utann jag vill ju kunna säga att jag gjorde allt i min makt för att han också skulle få vara hos mig och sina systrar.

Förra veckanskulle barnen till pappa på fredagen men i samråd med sociala både under torsdagen och fredagen så beslutade vi att barnen inte skulle dit så jag skickade ett sms till exet eftersom han inte svarar där det stod att vi tagit det beslutet och att det var bäst för barnen och hade han några frågor skulle han ringa till våran kontakt på sociala.

Efter detta sms packade vi ihop för att åka över helgen till min sambos föräldrar och jag sa bara till den lille att jag pratat med pappa och frågat om han skulle få vara hos oss och att pappa sagt att det var okej, då blev han glad och sa va snäll pappa är som låter mig va med dig mamma som tjejerna.

Idag har det nu gått 4 dagar sedan dom egentligen skulle till pappa och jag har inte hört ett ord därifrån utan vi har haft det lungt och skönt och lillprinsen har inte frågat efter pappa en gång.

Jag har frågat honom varje dag om han vill ringa och säga god natt med det har han inte velat utan sa då att då kommer pappa bara att säga att jag måste till honom, men ikväll fick jag honom att ringa till pappa och sa att om han vill du ska dit så säg bara vad du vill då lyssnar ju pappa på dig för han vill ju att du ska må bra.
Lilleman ringde och fick prata med pappa och allt gick bra, sedan sa han bara att nu kan jag inte prata mer eftersom han var inne i sitt spiderman spel och dom sa god natt och lade på.

Hoppas nu bara för barnens skull att detta är lugnt nu tills vi ska till rätten men kan ändå inte släppa magkänslan av att det är lugnet före stormen.

Vi får väl se vad som händer en jag kommer att uppdatera varje dag vad vi gör och vad som händer med allt detta så det ni kan göra alla är att hålla tummarna för mina barn och att dom ska få upprättelse för vad dom varit med om och få ett lungt och skönt liv!!!

Kram på er alla och ni som sitter i samma sits mamma eller pappa kämpa på och tänk att ni är inte ensamma och när det gäller barnen tar aldrig kraften och orken slut även om det kan kännas så ibland!!!!